Roligt nätverk jag finns med i:-)
Jag har berättat om Hera hub i mitt tidigare inlägg. Nu utmanas vi att filma oss själva och berätta om en det ena och en det andra. Vad är det för bra med det? Vi har väl olika trösklar men för mig är det inte bekvämt att se mig själv på film. Ser jag verkligen ut så där? Hur jag låter!!! och det där med språket!!! Jag tar det på största allvar (och lite med glimten i ögat). Det här är något jag behöver träna på; lite mer spontanitet och självsäkerhet i de tillfällen då jag inte har full kontroll.
Jag tänker också att det är detta jag jobbar med. Challenge = utmaningar. När organisationer ska samverka så är det viktigt att det finns en förankring och vilja i högsta led, och det finns det oftast. Utmaningen ligger i att samverkan ska bli en självklar handling i det dagliga arbetet. Motståndet kan vara att ge sig in på okänd mark; befinna sig i en kultur där man inte har kontroll. Då handlar det om att lyssna in, lita på sig själv och de goda intentionerna om varför samverkan är viktig. I de sammanhang jag befinner mig, inom kommuner och landsting/regioner så är det förstås för människans skull!
I den del av mitt företagande som handlar om hälsa och välmående har jag också utmanat mig själv under våren och besökt träningssammanhang där jag inte varit förut eller besökt på mycket länge. För mig, som har jympagolvet som arena, har det varit utmanande … att bara gå in på ett gym. Vad har man på sig? Klarar jag maskinerna själv eller måste jag boka en instruktör? Jag borde klara det själv, eller? Jag tänker att det har varit en nyttig upplevelse som jag har med mig i mötet med dem som står inför sina “utmaningar”.
Ursäkta frisyren, uttalet … jag är ju inte så bra på engelska, eller … ta det för vad det är: My videochallange – why I do what I do.