Jag reser till Sydney för en filmproduktion

Ja, det är sant!

Jag har en idé som jag ska försöka förverkliga. Om och hur väl jag lyckas får vi se men det är en seriös idé med ett stänk av humor.

Min dotter bor i Sydney. Som egen företagare styr jag min tid och väljer hur och var jag vill jobba. Det är orsaken till just Sydney. Jag vill så gärna återvända dit och det ska bli så härligt att få leva ett par veckor med Moa och hennes pojkvän Austin. Jag uppfattar att det är en ömsesidig glädje, även om man kan tänka både det ena och det andra; att mamma flyttar in?! Jodå, Moa är min support och har också idéer om min filmproduktion.

Vad är det för film? Det är förstås en webbaserad träningsfilm som riktar sig till personer som inte så lätt tar sig ut till våra träningsanläggningar och inte heller känner igen sig i det träningsutbud du hittar på nätet. Den är tänkt att användas i lokaler där t ex äldre möts, såsom äldreboenden och mötesplatser/träffpunkter eller i människors hem. Det ska vara en vacker film med skön musik som lockar till rörelse.

Så nu reser jag snart till Sydney, med kamera, stativ, dator och baddräkt så klart. För den här gången vill jag lära mig att surfa.

Följ mig gärna på denna resa!

Det mest självklara!

När jag berättar att jag arbetar med samverkan och samordning höjer människor på ögonbrynen.

– Jaha, vad innebär det?

– Om en person har kontakt både med kommunen och landstinget måste kommunen och landstinget samarbeta för att det ska bli bra för personen.

– Gör dom inte det?

– Det fungerar inte alltid! Det finns rutiner för hur man ska göra, men …

Särskilt om man inte själv har erfarenhet av vård och socialtjänst förutsätter man att kommunen och landstinget samarbetar. Det är liksom en självklarhet.

Ett av mina uppdrag just nu handlar om hur man samordnar sig runt den som har behov av hälso- och sjukvård och stöd från kommunen, t ex hemtjänst eller personlig assistans. Det är flera år sedan man lagstiftade om samordnad planering, men tänk att det mest självklara ska vara så svårt. Vad beror det på?

Visst måste vi väl börja med att fråga, Kalle, Petter och Birgitta? Det är väl utifrån deras olika behov vi behöver samordna oss? Ja, det låter självklart men har vi irrat bort oss i strukturer och system, eller handlar det om förhållningssätt? Jag vet inte men ska ta reda på det:-)