Blogg

Nycklar till mitt liv

Bråttom till tåget och så hittar jag inte nycklarna!!! Var har jag lagt dom? Vilken jacka hade jag på mig? Bytte jag väska i går????

Det händer inte så ofta, men det händer. När jag väl hittade dem (under förarstolen i bilen) fick jag ta nästa tåg och det var inget mer med det.

Senare reflekterade jag över dessa nycklar. Jag använder nycklarna på min knippa ofta och dom kan nog var och en representera viktiga delar i mitt liv.

  • Hemnyckel – Trygghet och kärlek. Här bor jag och min man. Här har våra barn växt upp. Här har vi fantiserat och planerat och gör så fortfarande:-) Rum för familj och vänner.
  • Garagenyckel – För sådant som behöver fixas och repareras men också förvaras eller gallras bort och slängas.
  • Cykelnyckel – Kan symbolisera min strävan att leva hälsosamt och “klimatsmart”.
  • Tagg till Hera Hub – Det co-working-place som ger mod och energi att omforma mitt yrkesliv till en ny praktik som företagare, och därmed en inkomst att leva av.
  • Hänglåsnyckeln till klädskåp vid Friskis och Svettis – För all glädje som gympaledare. Musik, svett, blickar som möts och kraften att orka lite till.
  • Kyrknyckel – För engagemanget i Gredelbykyrkan. Nödvändigheten av att stanna upp och reflektera över livet, världen, medmänsklighet, solidaritet, mening och sammanhang.

Det finns nycklar i vårt nyckelskåp som borde hänga på min knippa och det finns nycklar där som vi inte riktigt vet vart dom går längre. Det kanske finns någon symbolik med det också??!!

 

 

Betydelse av relationer

Det är så lätt att tycka om varandra! Jag menar inte “tycka om”. Jag menar “att tycka” om varandra. Ju längre ifrån varandra man är, desto lättare.

Nu har jag fått möta ca 75 personer i olika funktioner och i olika kommuner i Uppsala län. Det har också varit olika funktioner inom olika områden i landstinget (Region Uppsala). Det har varit ett mycket givande och intressant arbete att ta reda på hur man tycker att samverkan runt personer som får vård och stöd fungerar. Likaså att få ta del av engagemanget runt förbättringar.

Man tycker förstås … mycket. Det har varit både ris och ros. Samverkan har uppfattats som en omöjlig intention men också fullt möjlig. Mitt arbete är långt ifrån klart men det är slående, att där man bygger relationer där växer samverkan fram.

Med andra ord är det som med själva livet. När vi bygger relationer och lär känna människan bakom, får en uppfttning om hur det är och har varit samt samtalar om framtiden; det är då vi börjar samspela med varandra.

Interaction!

 

 

Så mycket mer än muskler och leder

Nu finputsar jag lite på vårens träningsprogram och känner mig ganska nöjd. Det blir bra det här:-)

Skulle egentligen vilja göra en liten dokumentär om hur det är att skapa dessa program. Från den oöverstigliga känslan … hur ska jag få till det? … genom lusten och inspirationen när man hittar musik man gillar … våndan när man inte får till rörelser som stämmer … till glädjen och tillfredställelsen när man äntligen “får till det” och kan tänka … det blev bra den här gången också.

Sedan är det ju all tid med att träna in och memorera programmet … och nervositen inför premiären!!!

Ja, det är inte bara att tänka muskler och leder. Det är så mycket mer som utmanar och inspirerar till att skapa dessa träningsprogram.

I vårens program för Rörlighet och balans har jag bland annat valt låtar från filmer; vad sägs om Lejonkungen och A star is born. Blev fascinerad av Albin Lee Meldau från TV-programmet Så mycket bättre, så han finns med på ett hörn. Så är det förstås  “mindfullnessmusik”. Här har jag haft svårt att välja för det finns ett så stort utbud. I mitt Friskis och Svettispass får det mesta ligga kvar under våren. Där får det bli lite förändring och utveckling av rörelser.

Som sagt, inte bara muskler och leder!!!

Bara resten kvar!

Om några timmar går planet här från Sydney airport hemåt mot Sverige och Knivsta. Jag har haft fantastiska vekor här i Australien. Varmt och skönt, javisst! Mycket sol, vind och vatten. Har varvat jobb med fina utflykter, bland annat campat med mång ovanliga ljur och ljud utanför tältduken. Dotter Moa och pojkvännen Austin har integrerat mig i sin vardag och jag har med glädje, förundran och stor respekt njutit av det. Tusen tack kära ni!

Jag har också fullföljt projektet om film till ett gympapass för personer som kan behöva fysiskt stöd i sin träning. Hjälp mig! Vad kan ett sådant träningspass heta???

Jag har haft så kul!!! … och nu ska vi bara försöka få ihop det. Det är alltså bara resten kvar:-)

Att leva sin … dröm

Sitter i shorts och linne. Lite molnigt i dag men mycket behagligt väder. Har börjat dagen med surfing och sitter nu med kaffe och god youghurt samtidigt som jag mailar om pågående uppdrag och tar emot anmälningar till vårens träningspass.

Låter det skönt? Det är skönt! Precis som jag önskade:-)

Men lite magsjuka tog energi. Surfingen kan jag inte direkt skryta med. Jag är nöjd över att kunna få på mig våtdräkten och hålla mig kvar på brädan. Gör mitt bästa för att kommunicera med omvälden men det är lite konstigt att arbeta när andra sover och vice verca. Samtidigt något vilsamt med det.

Nu har jag varit i Sydney i en vecka. Förutom löpande arbete och surfträning har jag faktiskt kommit igång med mitt filmprojekt. Vi är “a good team” jag och Moa. Filmklippen med mig blir bra, men hur ska vi få till en grupp???

Incheckad och klar …

… för flight till Doha och sedan byte mot Sydney.

Känns lite overkligt och ovant att resa själv. Jag som så bekvämt brukar lita på min mans planering, vaksamhet och uppmärksamhet. Men den här resan är ju en del av det; att lita till mig själv och den egna förmågan. Inte för att jag känner mig orolig, nej svårare saker har jag klarat. Men som sagt, lite ovant och en känsla av saknad och klump i halsen när vi vinkade av varandra utanför säkerhetskontrollen.

Men nu bär det i väg. En lång resa!!! Jag har laddat med bok, musik och stödstrumpor.

Jag reser till Sydney för en filmproduktion

Ja, det är sant!

Jag har en idé som jag ska försöka förverkliga. Om och hur väl jag lyckas får vi se men det är en seriös idé med ett stänk av humor.

Min dotter bor i Sydney. Som egen företagare styr jag min tid och väljer hur och var jag vill jobba. Det är orsaken till just Sydney. Jag vill så gärna återvända dit och det ska bli så härligt att få leva ett par veckor med Moa och hennes pojkvän Austin. Jag uppfattar att det är en ömsesidig glädje, även om man kan tänka både det ena och det andra; att mamma flyttar in?! Jodå, Moa är min support och har också idéer om min filmproduktion.

Vad är det för film? Det är förstås en webbaserad träningsfilm som riktar sig till personer som inte så lätt tar sig ut till våra träningsanläggningar och inte heller känner igen sig i det träningsutbud du hittar på nätet. Den är tänkt att användas i lokaler där t ex äldre möts, såsom äldreboenden och mötesplatser/träffpunkter eller i människors hem. Det ska vara en vacker film med skön musik som lockar till rörelse.

Så nu reser jag snart till Sydney, med kamera, stativ, dator och baddräkt så klart. För den här gången vill jag lära mig att surfa.

Följ mig gärna på denna resa!

Det mest självklara!

När jag berättar att jag arbetar med samverkan och samordning höjer människor på ögonbrynen.

– Jaha, vad innebär det?

– Om en person har kontakt både med kommunen och landstinget måste kommunen och landstinget samarbeta för att det ska bli bra för personen.

– Gör dom inte det?

– Det fungerar inte alltid! Det finns rutiner för hur man ska göra, men …

Särskilt om man inte själv har erfarenhet av vård och socialtjänst förutsätter man att kommunen och landstinget samarbetar. Det är liksom en självklarhet.

Ett av mina uppdrag just nu handlar om hur man samordnar sig runt den som har behov av hälso- och sjukvård och stöd från kommunen, t ex hemtjänst eller personlig assistans. Det är flera år sedan man lagstiftade om samordnad planering, men tänk att det mest självklara ska vara så svårt. Vad beror det på?

Visst måste vi väl börja med att fråga, Kalle, Petter och Birgitta? Det är väl utifrån deras olika behov vi behöver samordna oss? Ja, det låter självklart men har vi irrat bort oss i strukturer och system, eller handlar det om förhållningssätt? Jag vet inte men ska ta reda på det:-)

Vemod och förväntan

Nu lämnar vi snart sommaren bakom oss och går in i en betydligt svalare och mörkare period. Det har varit en lång sommar, känns det som. Nästan som sommarloven när jag var barn. Kanhända är det det ihållande högtrycket med mycket sol och värme som bidrar till den känslan. Många av oss är nog kluvna när vi tänker tillbaka på sommaren som varit. Känslan av att kunna vila i att i morgon blir det också en solig dag, samtidigt som det är just det … det skulle behövts ett rejält lågtryck med regn i många dagar för att naturen, det som ska gro och växa, ska må bra. Att njuta av något, som borde vara annorlunda.

Hur som helst, sommaren går mot sitt slut och som alla andra år infinner sig ett stänk av vemod hos mig. Anpassning till tider, planering och logistik, jeans, som känns lite för trånga efter mys med gott fika och sköna sommarkvällar, strumpor på fötterna. Är det möjligt att anpassa sig till bokad kalender och dagar inomhus?

Klart att det är!

Det infinner sig också en förväntan, som liknar känslan när skolan startade igen efter sommarlovet. Den här hösten blir något nytt för mig, som handlar om att den utformas utifrån de idéer jag vill förverkliga. Med ödmjuk tacksamhet ser jag att de frön jag planterade i våras börjar gro. Nya intressanta och meningsfulla uppdrag och positiva möten med människor som vill påverka sin hälsa. Jag vet inte just nu hur det kommer att fungera och om min planering håller, men jag tycker att känslan av vemod skapar ett lugn. Jag har tillit och ser med förväntan fram mot hösten.

Att göra skillnad

Jag var på ett intressant frukostseminarium härom dagen. Den handlade om hållbar affärsutveckling som bygger på företagets varumärke. Pia Andersson, som under många år arbetat med att bygga företags varumärken och som utvecklat metoden 5Vtill5P, inspirerade i tänket att företag också har ett ansvar att arbeta för de globala målen.  Det finns en kraft i affärsutveckling om engagemanget i att “göra skillnad” genomsyrar företaget från vision till leverans.

Mitt yrkesval handlar om ett intresse för människan. Jag har helhjärtat arbetat med att förbättra situationen för personen som behövt mina insatser som sjukgymnast. Jag har med nyfikenhet och glädje arbetat i organisationer och deras strävan att ge en så god vård och omsorg som möjligt. Att min företagsidé kan fortsätta att bygga på det engagemanget känns helt rätt. Det var som att något föll på plats.

Av den anledningen har jag ändrat på det som kallas “slogan” på företagets hemsida. I stället för att skriva vad jag erbjuder så skriver jag nu vad jag vill uppnå: “Skapar möjligheter för god hälsa, trygghet och tillit”. Stora ord kanske, men jag vill göra skillnad!!!

Som symbol för den intentionen lägger jag här in en bild på min hobby. Jag är nämligen biodlare. I dag diskuteras binas och andra pollinerande insekters existens. Mitt intresset för binas liv och deras betydelse för oss och för vår natur får en ny dimension när jag också vet att arbetet med dem gör skillnad.