Blogg

Så var det dags att samla ihop sig igen inför höstens jobb och aktiviteter. Ja, många har startat upp hösten för länge sedan och trampar på i invanda spår eller trampar nytt. Jag har smugit igång efter en lång skön sommar och vet ännu inte riktigt hur hösten blir.

I mitt företag har jag två spår. Ett spår om hälsofrämjande verksamhet. Det som ni framför allt kan läsa om på den här hemsidan. Ett annat spår är att arbeta som organisationskonsult inom kommuner och regioner. För att kunna planera det hälsofrämjande spåret måste jag ha lite koll på hur konsultspåret ser ut under hösten … och den frågan har inte riktigt landat i skrivande stund.

Så hur gör man då när träningspass behöver bokas och tider för fysioterapi och massage behöver fastställas? Det går inte att vänta.

Jag får helt enkelt planera för att vara “flexibel” och parera uppdrag och verksamheter på bästa sätt. Så nu kör vi!

Välkomna till MJ InterAction!

Ja, visst är det så man säger när det är samma, men uppgraderat; 2.0

Det har varit ett slitigt år det här “coronaåret”. Vet ju inte riktigt heller när det slutar!!!

När kundunderlaget sviktar och man inte är riktigt etablerad, då undrar man ju lite vad man håller på med. Jag har gnuggat “geniknölarna” och liksom många andra försökt hitta digitala lösningar.

När jag nu uppdaterar min hemsida så ser jag, nämen … det har ju faktiskt hänt en hel del:

• Uteträningen har fått en rejäl skjuts och jag är så glad och tacksam för fina Wenngarn
• En gedigen webbutbildning är på rull
• Har startat ett eget radioprogram, Hälsoäventyr/senior på webbradiokanalen Av egen kraft

Nu är det väl så som många säger “Håll i och håll ut!”

Här finns kraft och energi och jag ser ljuset i tunneln:-)

Jag har haft en idé ganska länge som jag nu ska försöka förverkliga.

Det finns ett koncept som heter Hälsoäventyret och som vänder sig till barn och unga. Det är en hälsopedagogisk verksamhet med fokus på hälsofrämjande undervisning. Skolklasser bjuds in och tar del av teman som handlar om människan, livet, relationer m.m. Det är en jättebra verksamhet med mycket goda omdömen. Vad jag känner till finns den bara i Uppsala län (?!)

Jag har tänkt att det borde finnas ett Hälsoäventyr som riktar sig även till vuxna och äldre. Det finns ju så mycket vi kan göra för att påverka vår hälsa långt upp i åren.

Sagt och gjort. Jag varken kan eller ska kopiera den fina verksamhet som bedrivs vid Hälsoäventyret, men varför inte samla kunskap och erfarenhet i ett digitalt forum. Ta del av forskning, berättelser, råd och tips!

I samband med att jag nu arbetar en del med webbkurser behöver jag ett digitalt forum och då ser jag min chans. Det får bli ett Hälsoäventyr/senior!

Just begreppet “äventyr” gillar jag. Det är något positivt. Men ni som varit med om äventyr vet att ett äventyr också kan vara lite jobbigt och läskigt. Jag vill att Hälsoäventyr/senior ska ha fokus på det som är positivt med att bli äldre, men inte blunda för de sidor av åldrandet som också kan vara svåra och lite vemodiga.

Och så detta med “senior”. När är man senior? Jag har arbetat med personer som har titeln “senior adviser”. Senior rådgivare. Jag uppfattar inte att den fina titeln är given vid någon särskild ålder, men det är personer som har hunnit samla på sig både kunskap och erfarenhet.

Så, när är man då senior? Ja, rent biologiskt börjar vi känna av åldrandeprocesser redan vid 30-årsålder, enligt forskningen. Men det beror lite på hur vi lever och vilka gener vi har. – Det är väl de där biologiska “processerna” som är åldersspöket för de allra flesta!? Då tycker jag att det är fascinerande hur vi genom vår livsstil, inte minst genom att vara fysiskt aktiva, kan påverka både vårt fysiska och psykiska välbefinnande.

Så du som är och vill bli senior! Välkommen till min FB-grupp Hälsoäventyr/senior! Ett litet embryo till digitalt forum som jag hoppas kommer växa till sig om vi kan dela kunskap, erfarenhet och livsberättelser.

Jag är fortfarande uppfylld av prestationen i Öppet spår den 24 februari. Jag var inställd på att det inte skulle bli något Vasalopp i år. Hade ju inte ens plockat fram skidorna denna snöfattiga vinter i Uppsalatrakten. Men jag tog med skidorna på vår semestervecka i Dalarna. Lite snö kunde vi hitta kring Mora så efter en 7 km skidtur och därefter ett besök vid Vasaloppsmålet för att känna på lite Vasaloppsstämning och heja på åkarna (särskilt en … Heja Elin!), då var det kört. Jag gick in och anmälde mig till Öppet spår dagen därpå!!!

Jag fick åka i fantastiskt väder, vindstilla och med solen som gick upp över myrarna. Några minusgrader som höll de lite isiga spåren fina så gott som hela den nio mil långa sträckan. Och jag tog mig i måååål!!!! Ont i kroppen och alldeles tömd, men glad, ja lycklig över att ha fått vara en del av detta fantastiska arrangemang och att jag inte gav upp och tog bussen till Mora när det började kännas motigt.

Är det det som är “i fädrens spår för framtids segrar”, månntro? Att våga göra det som kanske upplevs lite dumdristigt (åka 9 mil utan skidträning?!), att hålla ut när det blir lite motigt och då också få vara med om den där härliga känslan att gå i mål.

Var målet är på min resa i yrkeslivet är jag just nu inte riktigt klar över, men klart är att jag ger mig ut på nya spår som ger mig nya utmaningar och möjligheter. Jag har just anlänt Betongfabriken

Jag har ett mycket intressant uppdrag just nu. Det handlar om jämställt föräldraskap. Bland annat träffar jag barnmorskor, distriktssköterskor, förskollärare, socionomer … och föräldrar förstås och tar reda på hur de arbetar eller bör arbeta för att främja ett jämställt föräldraskap. Det handlar inte om rättvisa, att dela lika. Det handlar om att barnet har tillgång till sina föräldrar och hur personal vid barnavårdscentral, mödravårdscentral och Öppen förskola / familjecentral kan verka för att främja ett jämställt föräldraskap.

När jag läser in mig på ämnet och möter dem jag ska intervjua får jag förstås egna funderingar. Det var länge sedan våra barn var små, men hur gjorde vi? – Om vi hade ett jämställt föräldraskap??? ja det är nog bäst att fråga barnen. – Ett jämställt föräldraskap, gäller det bara när barnen är små? – Hur kan man tänka när man är farmor? – Främjar jag ett jämställt föräldraskap? Sådana tankar far genom mitt huvud.

Som alltid när jag får möjlighet att fördjupa mig i människors uppdrag och engagemang blir jag ödmjuk. Det finns så mycket kunskap och erfarenhet.

Med nostalgisk värme besöker jag förlossningen och barnavårdscentralen där vi bor. Tror att ett jämställt föräldraskap omfattar hela livet!

På och bakom scenen!

Jag tycker att det är en så bra liknelse för vårt välfärdssamhälle. Som en teaterföreställning. “På scenen” kan vi ta del av vår välfärd: hälso- och sjukvård, socialtjänst, utbildning etc. “Bakom scenen” utförs det som är en förutsättning för att “föreställningen” ska bli den upplevelse som vi önskar: trygg, säker, tillgänglig etc. På scenen behövs lärare, läkare, socionomer m.fl. Tyvärr är många av dessa yrkesgrupper i dag bristyrken!!! Men det behövs också kloka och erfarna personer som arbetar “backstage” med omvärldsspaning, tar fram och förkastar förslag, utformar riktlinjer och rutiner m.m. Nu kan jag framför mig se både de personer som nickar och de som skakar på huvudet. De som är mycket nöjda med den välfärd de tar del av och de som har negativa upplevelser. Oavsett hur vi tycker att välfärden fungerar så behövs det aktörer med kunskap och kompetens både på och bakom scenen. I det bästa samspelet mellan dem blir det en välfärd vi känner trygghet i och tillit till.

Genom åren har jag med stort engagemang jobbat både på och bakom den scen som hör till hälso- och sjukvård och socialtjänst. Jag har stor respekt för “scenarbetare” på bägge sidor av scenen. Och jag vill fortsaätta att vara en del av den ensembeln och bidra med min kunskap och talang för trygghet, tillit och god hälsa:-)

 

Sommar – är sommarpratare i P1:-) Jag har inte och kommer nog aldrig få möjligheten att sommarprata … på riktigt. Men jag tog tillfället i akt på min 50-årsfest för några år sedan (8 år sedan faktiskt) och involverade familj och många vänner genom livet. Det var kul!

Om jag skulle få sommarprata i dag skulle jag vilja säga något om arbete och vila. Lusten till och glädjen över att arbeta men också det som vi alla vet, nödvändigheten av vila. Att vila behöver inte betyda att inte göra någonting. För mig kan vila vara hårt praktiskt arbete, att fokusera tankarna på något helt annat än vad som vanligtvis är mitt arbete. Men vila är också kontrasten: att bara vara; hänga vid en strand, ett gott sommarfika, nya platser och miljöer.

Sommar för mig innebär också att lyssna på en hel del musik. Det är tid att skapa nya träningspass inför hösten. Ett både angenämt och besvärligt slit, ska ni veta. När jag i sommar letade musik till nedvarvning och avslappning dök det upp en låt: Andas in, vila ut, med Dan Rosengren. Andas in, vila ut passar väl bra som avslappning, men därefter sjunger han … ta emot. Och det är väl just det, när vi tillåter oss att vila så kan vi ta emot kraft, energi och låta nya tankar och idéer växa och gro.

– Kom an hösten! med härlig träning, glada och trevliga motionärer och spännande samverkansuppdrag! Jag kommer vara redo. Men ännu är tid för vila .

Snart dax för ännu en sommarpratare i P1.

Det brukar väl sägas att när man pratar med sig själv får man de bästa svaren. Vet inte om det riktigt stämmer. Men i dag har jag pratat med mig själv om företaget MJ InterAction. Har haft en planeringsdag helt enkelt. Följt upp planerna jag smidde vid den förra planeringsdagen i november, vid beachen i Manly, Australien. En del aktiviteter har jag fullföljt. En del har inte blivit av … ännu.

Dagens planering har genomförts i en kreativ miljö, kan man säga. Eftersom jag blev bjuden på lunch av Compro Möten och Event (på grund av alla mina bokningar för samverkansmöten under året), förlade jag planeringsdagen till Stockholm. Med förmiddagsfika på Vetekatten, lunch på restaurang Hantverket och eftermiddagsfika vid Rosendals trädgårdar på Djurgården fick jag energi och inspiration till att både fundera över dåtid, nutid och framtid:-)

Nu tänker jag faktiskt ta lite semester och låta tankar komma och gå. Vad pratet med mig själv ledde fram till? Det kan du kolla på min uppdaterade hemsida.

Bråttom till tåget och så hittar jag inte nycklarna!!! Var har jag lagt dom? Vilken jacka hade jag på mig? Bytte jag väska i går????

Det händer inte så ofta, men det händer. När jag väl hittade dem (under förarstolen i bilen) fick jag ta nästa tåg och det var inget mer med det.

Senare reflekterade jag över dessa nycklar. Jag använder nycklarna på min knippa ofta och dom kan nog var och en representera viktiga delar i mitt liv.

• Hemnyckel – Trygghet och kärlek. Här bor jag och min man. Här har våra barn växt upp. Här har vi fantiserat och planerat och gör så fortfarande:-) Rum för familj och vänner.
• Garagenyckel – För sådant som behöver fixas och repareras men också förvaras eller gallras bort och slängas.
• Cykelnyckel – Kan symbolisera min strävan att leva hälsosamt och “klimatsmart”.
• Tagg till Hera Hub – Det co-working-place som ger mod och energi att omforma mitt yrkesliv till en ny praktik som företagare, och därmed en inkomst att leva av.
• Hänglåsnyckeln till klädskåp vid Friskis och Svettis – För all glädje som gympaledare. Musik, svett, blickar som möts och kraften att orka lite till.
• Kyrknyckel – För engagemanget i Gredelbykyrkan. Nödvändigheten av att stanna upp och reflektera över livet, världen, medmänsklighet, solidaritet, mening och sammanhang.

Det finns nycklar i vårt nyckelskåp som borde hänga på min knippa och det finns nycklar där som vi inte riktigt vet vart dom går längre. Det kanske finns någon symbolik med det också??!!

 

 

Det är så lätt att tycka om varandra! Jag menar inte “tycka om”. Jag menar “att tycka” om varandra. Ju längre ifrån varandra man är, desto lättare.

Nu har jag fått möta ca 75 personer i olika funktioner och i olika kommuner i Uppsala län. Det har också varit olika funktioner inom olika områden i landstinget (Region Uppsala). Det har varit ett mycket givande och intressant arbete att ta reda på hur man tycker att samverkan runt personer som får vård och stöd fungerar. Likaså att få ta del av engagemanget runt förbättringar.

Man tycker förstås … mycket. Det har varit både ris och ros. Samverkan har uppfattats som en omöjlig intention men också fullt möjlig. Mitt arbete är långt ifrån klart men det är slående, att där man bygger relationer där växer samverkan fram.

Med andra ord är det som med själva livet. När vi bygger relationer och lär känna människan bakom, får en uppfttning om hur det är och har varit samt samtalar om framtiden; det är då vi börjar samspela med varandra.

Interaction!