Jag har ett mycket intressant uppdrag just nu. Det handlar om jämställt föräldraskap. Bland annat träffar jag barnmorskor, distriktssköterskor, förskollärare, socionomer … och föräldrar förstås och tar reda på hur de arbetar eller bör arbeta för att främja ett jämställt föräldraskap. Det handlar inte om rättvisa, att dela lika. Det handlar om att barnet har tillgång till sina föräldrar och hur personal vid barnavårdscentral, mödravårdscentral och Öppen förskola / familjecentral kan verka för att främja ett jämställt föräldraskap.
När jag läser in mig på ämnet och möter dem jag ska intervjua får jag förstås egna funderingar. Det var länge sedan våra barn var små, men hur gjorde vi? – Om vi hade ett jämställt föräldraskap??? ja det är nog bäst att fråga barnen. – Ett jämställt föräldraskap, gäller det bara när barnen är små? – Hur kan man tänka när man är farmor? – Främjar jag ett jämställt föräldraskap? Sådana tankar far genom mitt huvud.
Som alltid när jag får möjlighet att fördjupa mig i människors uppdrag och engagemang blir jag ödmjuk. Det finns så mycket kunskap och erfarenhet.
Med nostalgisk värme besöker jag förlossningen och barnavårdscentralen där vi bor. Tror att ett jämställt föräldraskap omfattar hela livet!